jjjasse.blogg.se/ahelpinghand

Mitt Projektarbete jag kämpat för i 2år. Alla bilder som är från själva ÖVerlämningen i Sri Lanka läggs ut här

Marawilla

Kategori: Allmänt


2012.11.8
I morse åkte vi till Dator affären och köpte 2 datorer. Vi åkte sedan hem till Marawilla igen för att åka till en församling för en by. Där blev vi välkomnade med blom kransar och blombuketter. De hade regnat så mycket att vägen var täckt utav regnvatten-..- Cermonin började och alla pratade fint och hur tacksamma de va över mig och att de va kul att jag hade rötter från sri lanka. Sedan fick jag prata och alla blev helt tyst när jag pratade och berättade att jag hoppas dem också en dag hjälper andra när de står på egna ben och kan ge andra behörigheter. Jag fick ett fint diplom eller ska jag säga en inramad text om mig och mitt arbete. Sedan delade jag ut 1rullstol som alla i byn kan låna om dem behöver och när de har lånat klart den måste dem lämna tillbaka den i samma skick som dem lånade dem.

Bilder

Kategori: Allmänt

Söndagsskola för buddister

2012.4.11
Idag blev jag väckt runt 6 på morgonen vi valde att klä mig i en vit Sari eftersom jag skulle besöka en buddistisk söndags skola med massa små barn.
Där hade dem en jätte fin cermoni och precis som på de andra ställena så pratade munkarna och Dharmasri väldigt fint om mig, sedan fick jag prata och berätta så gott jag kunde med den sri lankiskan jag kan. Jag överlämnade 45 paketer med 2 skrivböcker suddigum och 1 penna och 1 stor paket med lim. Dem som fick dessa paket var barn som hade fått högsta betyg osv, som en belöning typ, alla var fattiga :( . Samtidigt hade 2 personer från Tyskland kommit dit, efter hela cermonin så hälsade vi och få insåg vi att de är dem som har fabriken som gör ben proteser som vi har beställt proteser ifrån. 
Jag tackade även Dharmasri och hans fru för de tog sin fritid och har hjälpt mig otroligt mycket med planering och kontakter, jag överlämnade ordentligt över ett Alf Ekberg äpple inför alla. Sedan bjöd dem på fika och därefter tog vi lite fotografier och sen delade vi ut godiset vi fick för rabatt pengarna vi fick för filtarna. De blev jätte glada eftersom de är så fattiga och godis är nog de sista de prioterar i hemmet tror jag. Dvs. de är inget de får äta ofta.
När detta var klart åkte vi alla hem till Dharmasri och blev bjudna på lunch, sedan åkte vi hemmåt mot Marawilla igen för att duscha och packa ur alla smutskläder och packa i nya kläder i våra extremt små väskor. Hela bussen är fylld med projektet saker och våra små väskor. Tur vi hyrde en buss! 
När vi hade duschat och packat klart åkte vi hem till min morbror och åt kvällsmat därifrån åkte vi direkt till Anuradepure som tog 5h, vi sov inprinsip hela tiden.
Anuradepure är där jag fick alla ideér om denna välgörenhet. Det ligger precis i gränsen där kriget var. 
Där cheekade vi in på ett hotell en vän hade bokat åt oss.

Bilder

Kategori: Allmänt

De unga männen som fick ben proteser och rullstola
När vi kom fram var alla rullstolar och ben redan framställda och de unga skadade männen satt och väntade på oss
Benen vissa hade fått från staten, dem vägde 3kg mer. Och skavde, de tålde inte vatten och var besvärlig.
Vi köpte 25väskor från dem för att sedan skänka till olika skolbarn som behövde.
En benprotes ända från höften
 
 
 
de skade pojkarna fick lära sig jobba osv.
Så här bodde dem.
Dem hade fått donerat 1toalet anpassad för de skadade. Behövs fler men mest av allt skulle de skadade behöva anpassade toaletter hemma hos sig.
 Vi valde att köpa en ny rullstol och starkare till denhär killen på plats.
Jag blev så berörd av att äta tårta med chefen i området att jag själv ville att de också skulle få äta tårta. Så vi skrapade i hop 100Rs till varje man i ett utav lägrena och gav dom det för att äta tårta. ÖVerlämnade pengarna med elefanttårar i ögonen. Hatar att folk har de såhär dåligt i världen :(
 
 
 
2012.5.11
Idag gick vi upp lite senare. vi åkte mot Jaffna (där kriget var) och en bit från hotellet hade mina heders gäster samlats. Pojkarna som skulle få ben och rullstolar. Där var både unga och äldre pojkar, cevila och militära. Bara pojkar som var fattiga och verkligen behövde dessa proteserna. 
Vi fick vänta till firman med rullstolar och ben hade ställt i ordning allt. Sen höll vår vän som hade letat fram dessa pojkarna ett tal och berättade att detta arbetet är inget arbete där de får pengar direkt till proteser, utav att vi alla som är inkluderade har jobbat hårt med detta projekt i flera timmar och att jag var den som hade kommit på iden. 
Därefter fick även jag hålla ett tal, och jag berättade även nu med min dåliga singhalesiska för dem, hur tacksam jag är/var att få äntligen få träffa dem, att jag hade tänkte och funderat mycket på hur de såg ut och hade det. Många av pojkarna var riktigt stiliga män, det va riktigt synd om pojkarna!!!
Jag berättade även för dem hur jag har fått i hop dessa pengarna och att de var dem som var det viktigaste jag prioriterade i mitt projektarbete/bistond. Jag berättade även vad jag önskade att dem skulle gör nu efter dem hade fått ben.
” Jag hoppas ni kan börja arbeta, att ni slipper ha ont av dåliga proteser och att ert liv kan gå ännu mer framåt och uppåt. Ni är vår framtid och er familjs framtid, då ni är dem som tar hand om er familje. Jag önskar att ni en dag också lär era barn precis som min mamma gjorde för mig att man ska ge andra så gott man kan, för det finns inget finare och bättre än att ge en behövande sak till en person som inte har råd.” Berättade även vad mitt projekt hade för mening. Att detta inte var en jätte stor hjälp, jag kunde ha byggt ett hus till en person men i stället så vill jag beröra många och insperera många att också ge till de behövande. 
Sedan började jag dela ut ben och rullstolar, och pojkarna blev HIMMLA glada!! De var helt fantastiskt! Jag intervjuade även 5st. Och blev MYCKET rörd av en killes historia då han var ensam och blev skadad då hade försökte hjälpa en vän.
Deras intervjuer kommer jag ha med i min redovisning. Därefter var det lunch och alla blev skickade till rehabiliterings lägret för att äta. Vi åkte tillbaka till hotellet och bytade om till bekvämare kläder efter som vi hade på oss fina kläder eftersom denna cermonin var betydelsefull. Sedan åt vi lite kex och åkte och mötte upp vår bekant, han guidade oss runt här i anuradepure och visade oss tempel ruiner osv. Sedan bad jag att få åka tillbaka till samlingslägret/rehabiliteringslägret. Det var längre än väntat och tog nästan hela dagen att ta sig dit med bil. När vi väl var framme där fick vi först gå på zooet som militären hade byggt och ordnat med djur de funnit i kriget skadade, rädda m.m Sedan fick vi gå till lägret där träffade vi på några pojkar som hade fått ben. De visade oss deras nya gym där pojakrna kunde träna upp sig, få massage och terapi m.m Sedan visade de oss hur de fördrev tiden så de tjänade pengar. De sydde väskor, gjorde tvål,nallar, skor, yoghurt, kvastar m.m Vi bestämde oss för att köpa 10 skolväskor på plats.
Vi fick även träffa en kille i militären som hade fått nervskador och hade blivit utvecklingsstörd. synd!!! Därefter mitt i mörkret fick vi besöka deras läger där de sover m.m i år var det mycket bättre inte så mycket folk men det var ändå många för de lilla huset men inte så de delade rum och sov på golv. Där inne fick jag träffa en pojke som hade förloratt båda sina ben och satt i en dålig rullstol även en blind kille och 30andra skadade. 
Vi gick tillbaka det fina rummet där bara de högre personerna med pengar osv befannsig. Där bjöd de på massa sötsaker och en stor tårta. 
Samtidigt som jag började småäta på min tårtbit började jag tänka” Varför sitter jag och äter fin tårta här, de sitter fattiga pojkar i huset brevid som aldrig har ätit något sånt här i hela sitt liv. Jag har ätit tårta förut...” Jag började må illa och insåg snabbt att jag nästan storbölade inför alla för jag kände att de behandlade den ”lägre” klassen sämre. Jag sa till mamma gråtandes att jag önskade att pojkarna i lägret också kunde få smaka av tårtan. Eftersom det var sent så insåg vi att affärerna var stägda så vi tog fram våra plånböcker och skrapade fram 30st 100 och 50 lappar till varje pojke i lägret för att dem själva skulle köpa tårta för dem pengarna. Vi gick tillbaka till lägret och jag överlämnade med ett stort leende över pengarna, mindre sorgsen men fortfarande ledsen att jag inte kunde ordna en stor tårtfest för alla pojkar i lägret! Men jag hoppas pojkarna får behålla pengarna vi gav och köper något gott för pengarna och inget dåligt. Samtidgt tog vi ett snabbt beslut och valde att donera en ny rullstol precis som dem vi hade donerat innan idag. till honom. Vår vän fick €:s för att köpa en stol till honom och jag bad att de pengarna som blev över skulle gå till de andra pojkarna i de andra husen i lägret för så mycket tårta som möjligt! Klockan började bli väldigt mycket ca(21:45) så mamma valde(jag önskde jag kunde stanna kvar och prata med många, för många pojkar verkade behöva någon som lyssnade på deras historier) att åka tillbaka till hotellet där vi hade bokat kvällsmat för oss och vår vän och hans livvakter. Vi åt och hade trevligt sedan var det sängdags.
Vi donerade även Myggnät och matkassar till unga mödrar i en by uppe i bergen där de fattigaste mammorna hade blivit kallade till ett tempel.
De fick först fylla i formulär där de berättar om vad deras familje har för ställning nu och att de kommer få dessa gåvorna.
Även de deltagnande skrev vad de upplevt under överlämningsdagen och hur tacksama dem var på singhalesiska, vilket inte jag kan läsa. Men jag fick underteckna med mitt namn
Gulliga små underbara händer!
 Lycka!
Ett av spädbarnen var redan födda och ett av de 35 st hade dött innan födslen :(
En av de mammorna.
 
2012.2.11 06:00-24:00

Idag vaknade vi vid 6:00. Därefter gjorde vi oss snabbt i ordning och åt frulle. Därefter började vi förbereda oss inför cermonin vi skulle ha. Runt halv tio hade 35 mammor/pappor kommit. cermonin började och munken berättade vem jag var, att han tyckte detta var ett fantastiskt proejkt som jag gjort för att va så ung, osv. Därefter pratade en annan man som var ansvarig för byn om mig och sa också hur duktig jag var och tackade mig på alla möjliga vis. Sedan pratade Dharmasri om mig osv. Därefter fick jag hålla tal och jag med min väldigt dåliga singahelasiska fick jag många mammor till att le då jag låter som en 4åring när jag talar. Enligt dem, eftersom mitt tal har inte utvecklats. Jag berättade att jag va mycket tacksam över att få denna äran att med hjälp utav alla dessa som står bakom En Hjälpande Hannd att träffa mammorna/papporna och hjälpa dem. Att dessa pengarna som vi köpt sakerna för, har vi som står bakom detta jobbat hårt för, för att få ihop allt. Jag sa även att jag önskar att deras barn och dem också hjälper dem de kan. Och fostrar deras barn att bli vänliga och duktiga precis som många tycker om mig, då min fina mamma har fostrat mig såhär.
Dessa mammor/pappor var antingen dem som var gravida där var en mamma som ej hade kommit för hennes barn hade dött i magen i går. Där var även en pappa som kom, då hans fru hade fått barn i natt. Där var även en m amma som hade fått barn för ca 4månader sen. Jätte söt. Mammorna var i 2-9månaden. Alla var fattiga och bor i denna by ute i skogen. Mats grät under överlämningen och vi fick även äran att överlämna munkens gåvor. alla fick inte sina nät idag eftersom alla nät ej var klara. De sjöng för mig och bad för mig, lite för mycket gjort för dem till mig eftersom det inte bara är jag som gjort detta projektet. Jag är bara en liten del av hela projektet( typ en handledare) Vill inte ta åt mig all ära, tycker det är helt fel. Men ville ej vara oartig och säga att de skulle sluta be, men när jag talade så berättade jag noga att jag bara står bakom tänket/ideérna. Efter hela cermonin så intervjueade jag 5mammor och tog gruppbilder. Sedan åkte mammorna hem, och jag fick skriva på Svenska i munkens bok och munken och Dharmasri skrev vad de tyckte också om projektet och mig. Därefter började vi packa i stress och sedan tackade vi så mycket för vi fick bo och äta gratis på templet och nu sitter vi i bilen på väg till Candy för att ha en fri dag och titta på den gammla huvudstaden och gå till Sri Lankas störta tempel och be och titta på antika saker. 
Vi har just varit på ett tempel och sett en stor cermoni med ca 100 munkar och massor med folk. Eftersom Dharmasri är känd fick vi lov att gå fram och va vip personer. Därefter bjöd dem på mat, det var bara jag och mats som vågade äta maten, de andra var rädda för att de skulle bli magsjuka. Sedan berättade jag om mitt projekt och vi bestämde för att ge 5 små munkar(barn i 7-14år). De fick även en näva godis. Vi lämnar nu bergen och det oförberedda besöket i templet och är på väg till Candy. Vi bor på ett hotell med namnet Randooli som ligger i bergen och är 5 stjärnigt, Mamma kommer bla. sponsra med alla boenden, mat,bensin, hyr buss osv.
Små munkar fick även fleec filar
Kläder som Liselott hade donerat
Rullstolar som fanns på sjukhuset
Tvättstugan
taken i sjukhuset
patienternas tvättställ
Barnavdelningen
In till varje rum fanns där massa håll i väggar osv. Där bla. giftiga djur kom in.

Brandskåpet på sjukhuset
 
2012.3.11
Det blev ändrade planer för idag vi åkte till ett buddistiskt tempel med små lärlingar till munkarna, dvs. små munkar som lär sig hur man är munk. Dem var i ca 8år åldern- 14års åldern. Eftersom det är kallt uppe i Candy i bergen valde jag att donera 5 oranga filtar som jag speciellt köpte till dessa små munkarna, men jag visste inte vilka munkar jag skulle ge dem så detta blev ett impuls val. Väldigt söta. Vi åkte även till Swinita aunti som är en väldigt rik och framgångsrik affärskvinna. Hela hennes familj har någon hög position i staten. Vi träffade henne då hon är en nära vän till oss och jag berättade vad jag hade gjort och vi diskuterade lite allmänt om mitt arbete. 
Sedan vägledde hon oss till ett sjukhus som låg utanför den lilla byn. Sjukhuset var enormt det var ca 440pers/dag som besökte sjukhuset men bara 25 som blev inlagda/dag. Sjukhuset hade rum som var ordentligt renoverade som tex. ögonkliniken. Men barn sjukhuset var alldeles förfärligt fattigt. Då det blåste in och allt var mycker skitigt. Jag tänkte direkt att där måste spridas mycket bakterier och samtidigt sa vår vän att många som kom till sjukhuset inte va jätte sjuka men efter sjukhusbesöket kunde de bli smittade av bakterier på sjukhuset och bli sjuka på RIKTIGT! Hon berättade även att inne på barnsjukhuset så trillar giftiga ormar ner från taket då taket endast består utav reglar. Vi valde att donera en hel del leksaker, kläder och 25 barnmyggnät. Sjukhusets hygien och säkerhet för patienterna är väldigt låg och behöver verkligen förbättras men det kostar väldigt mycket pengar. Även hundar springer lösa precis som överallt i sri lanka men på sjukhuset så smittar de ner patienterna med deras sjukdommar och sjukdomar de blir smittade med utav andra patienter. Efter att ha tittat runt i sjukhuset och den enda doktorn som fans på sjukhuset eftersom det är för dyrt för sjukhuset att anställa fler doktorer och att de inte har instrument till fler än en läkare(en ung tjej) berättade om sjukhusets tillstånd. Tex att det saknades röntgen-utrustning, operations sal(vilket gjorde att endast mindre operationer utfördes på de stora sjukhuset), även instrument saknades och specialist läkare m.m De sanitära omständigheterna var urursla om man ska säga det kortfattat. 
Sedan började vi köra hemåt i det vackra landet i bergen och neråt. När vi kom fram till Colombo valde jag att sova hos bekanta och ta och vila ut ordentligt och umgås med en vän och de andra åkte tillbaka till våra andra vänner där vi sov för några dagar sen. På natten hade dem satt i hop paket till barn.
 
I Sri Lanka roar skolbarnen sig oftast med crictet 
 

Dharmasri Thilakawardhana Bandara, hjälpte oss att finna de flesta behövande som vi donerade dessa gåvor till
Donerade böcker till 1 utav de 5skolorna

Bilder

Kategori: Allmänt

Giftiga ormar fanns överallt... Ush!
Skolbarn fick lära sig att arbete och vara bönder i skolan.
Dessa är barnens leksaker i skolan... Bedrövligt tycker jag när jag tänker på hur mycket leksaker skolorna i Sverige har.. :(
alla invånare som skulle få gåvor
Läraren i byarnas skola.
2012.11.6
Idag vaknade vi och åkte direkt till vän några m därifrån. Han och hans familj hade fixat frukost, vi diskuterade vad vårt schema för dagen var och sedan anlände 50 myggnät till oss. Vi lastade ur bilen med våra saker och packade bussen med myggnäten och böcker. Vi började åka mot Jaffna mitt i skogen, nu började vi se de väldigt fattiga husen gjorda på lera och kobajs m.m genom buss rutorna såg vi bara massa åker och lera,dåliga vägar och fattigdom. Efter en hel del missuppfattning så kom även en munk som skulle visa oss vägen till en väldigt fattig by som låg mitt ute i skogen. Munken berättade att denna byn bestod innan kriget bröt ut utav mer än ca 300 familjer men de tamilska tigrarna hade mördat många på olika vis som munken berättade(välidigt berörande och hemskt!) och idag är det bara 42 familjer kvar. och där finns många familjer där familjen har blivit barnlösa och flyttat härifrån och där barn har blivit föräldra lösa! Tänk de är helt sjuk hemskt, munken berättade även hur han och hans folk gömde sig i skogen på nätterna för tigrarna, och hur de led.. Att under kriget åt de inte på dagar, militäen hade ”bombat” ner mat oftast på natten från helikoptrar högt uppe i luften, där maten hade hamnat i vatten och blivit förstört. Munken berättade även att de skulle flytta hit fattiga människor från huvudstaden och ge dem hem här så befolkningen ökar här. när vi åkte förbi lerhusen m.m la ja märke till att alla hus hade fina takpannor så jag frågade varför de hade fina takpannor men inte likafint hus, då berättade munken att invånarna hade fått takpannorna av staten, staten hade även satt ut stora tankar med rent vatten åt dem vid huvudleden som fylldes på med vatten varje dag med en tankbil. Vi anlände till en väldigt fattigt tempel där ca 50 familjer från 2 byar hade samlats. Man såg på dem hur fattiga dem var och man kände lukten av både kiss och svett. Men ändå hade dem tagit på sig sina finaste kläder dem hade. Vi blev bjudna på fika och samtidgt berättade munken för dem varför vi var där, sen berättade min mamma för dem vad jag hade gjort och hur jag hade samlat i hop dessa pengarna osv. hon fick översätta åt mig, då folket här pratar annorlunda singhalesiska. Sedan tackade byns herre eller vad man ska kalla honom för oss för det vi gör och sa att ” vi önskar vi kunde tacka er på något annat vis, men vi ber för er att ni lever ett fint liv och tackar er med det vi har(fika)” Vi började dela ut de 50nät till de 50 familjer som hade samlats, det hade kommit andra familjer också som inte tiggde men också önskade att de fick nät. När vi hade delat ut alla myggnät delade vi ut skolväskor till mammorna som va fattigast som de skulle ge till sina barn som gick i skolan just när vi var där. 
Sedan fick alla barn lite godis och varsin skrivbok. Denna donationen var verkligen bra, dessa familjer bor i jätte små hyddor de har knappt mat och får knappt sömn då de vaktar sin mark från elefanter som snor deras skörd. När vi åkte därifrån kände vi oss duktiga som hjälpt dessa mycket fattiga personer! Vi åkte runt lite i gen i stan och tittade sen åkte vi hem till mammas vän igen och packade in våra sakor och nu är vi påväg hem till Marawilla och i natt sover dom utan myggbet och vi sover där vi började i natt bland myggor. hehe! Men det gör inget, för vi sover inte här varje dag, myggorna kan få smaka lite svenskt blod utav de dem får som inte är nersprutat utav myggspray. 
Varje dag åker vi buss mer än vi är vakna. Det blir minst 5h:s resa varje dag med bussen, och oftast är hela bussen propfull med saker. Jag har börjat bli förkyld av alla Ac men annars har jag det väldigt bra, det är väldigt spännande och min dröm går i uppfyllelse att se dem jag har slitit för i ögonen och att få höra deras röster. Vi äter knappt något för de är alldels för pressat med tid och sover knappt ordentligt men det kvittar, vi gör en helt otrolig grej. Jag är mycket mycket tacksam över att ha fått denna äran att göra detta. Jag har vuxit på alla möjliga vis utav detta och önskar att många har fått insparation och hjälper dem de kan.
Godnatt!
 

Bilder

Kategori: Allmänt

2012.10.31 11h
Vi vaknade och packade alla nödvändigaste saker som filtar, lite glasögon kläder godis och våra egna kläder. Sedan åkte vi in till Colombo där vi mötte upp 2 lärare och en ansvarig person för kontakterna vi har fått. var vi runt i hela Colombo och köpte in böcker till 3 skolor för ca 200000Rs Även lite skrivböcker, pennor, linjaler, lim, färdiggjorda skriv material packaterat, bläckpennor,vässare m.m.
Vi köpte även en dator för 39000Rs. Vi kommer köpa flera, men eftersom pengarna ej kommit in på kontot ännu så köpte vi bara det nödvändigaste Även dvd och cd skivor till elever som har läs och skriv svårigheter, trodde inte dem hade något speciellt för sådana elever med liknande ”handikapp” Det har regnat hela dagen, det var även storm här i några minuter, bussar hade vält och träd låg över gatorna. Men vi är hela!
Vi åt inte något på ca 11h, gick inte på toa eller något. Bara stressade runder i Colombo och köpte in allt vi behöver de närmaste dagarna. Vi sov över hos bekanta och fick även mat där inne i Colombo
 
 
Första överlämningen 
Jag fick skriva på papper på allt som skulle doneras
I Elefanttårar blev vi välkomnade

2012.11.1 06:30-22:14

Vi började dagen med att åka till en skola utanför Colombo, en skola med elever i årskurs 1-6. Där blev vi väl om händertagna och välkomnade med orkestrar, flaggor, tal, folkdans och banderoller där de välkomnade oss. 
Vi fick sitta och lyssna på elever, lärare och rektorn hur de berättade hur de hade i skolan, att det var svårt men de försökte så gott dem kunde inprincip. Även jag fick gå upp och berätta vem jag var och hur jag började och kom dit i dag. Dvs. berättade jag om mitt projektarbete. Sedan överlämnade vi böckerna och lexikonen, lämnade även över en stationär dator till rektorn som kommer ställas på skolan till deras skolans biblotek.(De har låne dator de kommer lämna tillbaka nu) Därefter fick jag skriva autografer, helt sjukt! Och fick massor med blommor. Jätte söta barn jag grät som ett litet barn även mamma och Mats grät av glädje och sorg över att vi får träffa dem och att de lever såhär fattigt. 
Jag fick därefter gå runt i några klasser och pratade med eleverna och frågade vad de vill jobba med när de blev stora, många svarade lärare en del svarade att de ville bli madamer, vilket jag tolkar som framgångsrika affärskvinnor eller något i den stilen. Någon som gör bra saker, för jag blev kallas madam... Laila (min syster) sjöng även fem fingrar för eleverna.
Sedan bjöd skolan på kaffe/te och fika. Därefter åkte vi vidare till en annan skola som var en av Sri Lankas fattigaste där det går elever i årskurs 6-10. 
Eleverna var mer lugnare där.
Rektorn berättade även här vilka vi var och jag fick berätta vilka vi var och hur vi har gjort för att göra detta. Eleverna på denna skolan är de fattigaste, de hade antingen inga föräldrar, någon förälder. m.m Med rätta ord riktigt dålig ekonomi. Rektorn tog även över böcker och lexikon(5st) här och sedan tog vi lite bilder med alla elever och lärare. Sedan visade rektorn oss de lilla bibliotek dem hade och jag och mats pratade om att kanske fortsätta stödja denna skolan efter som alla som går där är utvalda & motiverade elever som verkligen vill gå i skolan. Och rektorn kämpar verkligen för eleverna att de ska få en bra utbildning med bra betyg.

För dem kostar det 850 Rs/kurs och för dem är det mycket pengar när man inte har stor ekonomi för oss är det ca 40kr/kurs. Dem varar i 6 månader. Vi lovade inget men vi sa att vi skulle tänkta på saken, och rektorn ville också tänka på saken. Antar att han inte vill vi ska betala hela avgiften så jag och Mats tänkte vi kan ju sänka avgiften till ca 200 Rs/kurs.(11kr/kurs). Sedan visade rektorn skolans data sal där de hade 15 stationära datorer som de hade fått donerade till eleverna på skolan. Dem blir undervisade i hur man använder en dator, vilket jag tycker är jätte bra eftersom idag använder man inprincip en dator i alla jobb. Dem undervisare även hur man bygger datorer vilket jag även där tyckte va super för då kan de lära sig hur delarna fungerar precis som jag gör i skolan. De berättade även att dem samarbetar med Lions i Sri Lanka och andra hjälporganisationer som ger dem materiella saker. 
Sedan blev de lite brottom och jag bestämde för att prata en liten stund med några elever. Och frågade även här vad dem ville bli. Många även här ville bli lärare, pilot, flygvärdinnor och chaufförer. Båda skolorna lovade mig att ge mig feed back om vad eleverna tyckte om böckerna och lite vad de tycker och tänker som en intervju. 
Vi åkte därefter hem till bekanta och åt jätte god mat, sedan gick vi vidare till deras tempel de ägde och Mats och Ellen fick se hur det såg ut och jag fick be snabbt till dem att allt ska gå bra. 
Sedan satte vi oss i bussen och började vår långa resa till Godegomme i Ratnepure, vi är här nu i ett JÄTTE flott tempel hos byns högsta munk(väldigt sträng munk). Här ska vi sova i natt och vi har just ätit väldigt god mat. Detta ligger uppe i bergen ute i skogen och här gräver man fram mycket ädelstenar.
I morgon ska jag och munken dela ut myggnät till gravida kvinnor som är fattiga. munken har gjort påsar med mat och nödvändigheter jag ska dela ut till några. Myggnäten hämtade vi hos våra bekanta som har köpt tyg och sytt dem själva, på så vis tjänar dem en slant också. Vi har sytt upp ca 125 st och i morgon ska vi överlämna 35st . Jag har även gett 2 filtar till munkarna som ett tack för att vi får bo här gratis. Väldigt lyxigt ställe! Munken får pengar av personer som donerar dem till han på ceremonier. Han måste vara omtyckt för han verkar ha mycket gott om pengar... 
Nu ska jag gå ut och titta lite nätt på templet i mörket, är helt slut efter en hel dag tidigt med mycket regn och långa bilturer. Idag var de bättre på matfronten må jag säga! Sen ska jag natta mig själv.

Några utav de alla tidnings artiklarna

Kategori: Allmänt

Bilder

Kategori: Allmänt

Vi blev bjudna till en tillställning där Svenska Folkdansare och Sri Lankiska Folkdansare hade en tillställning till skolbarn för att visa de båda folkdanserna, jag fick äran att överlämna tjocka engelsklexikon till skolbarn i min egna ålder.
Fick även äran att träffa skolministern och överlämna ett Alf ekberg Äpple
Svenska folkdansare
Sri Lankiska Skolbarn dansar en av de Folkdanser
2012.11.7
Idag vaknade vi väldigt tidigt. Vi pakade in alla lexikon och åkte mot Colombo. Eftersom det är regnperiod i Sri Lanka nu så var vissa ställen översvämmade med vatten och hela resan till Colombo tog längre tid än väntat. Vi har just varit och sett Både svenska och Sri Lankiska Folkdansare. Jag har delat ut 12 tjocka lexikon på engelska till skolbarn i min egna ålder. Fick även träffa Ambasadörn och Skolministern. Kul att se de båda folkdanserna från mina två länder. Stor skillnad och det var VÄLDIGT trevligt. Knappt någon sömn. Åker bil varje dag minst 5h...

Bilder

Kategori: Allmänt

Massor med tårar föll från oss alla från Sverige vid alla överlämningar, 

Välkommen till min nya blogg!

Kategori: Allmänt

Mitt första inlägg.