jjjasse.blogg.se/ahelpinghand

2012.11.6

Idag vaknade vi och åkte direkt till vän några m därifrån. Han och hans familj hade fixat frukost, vi diskuterade vad vårt schema för dagen var och sedan anlände 50 myggnät till oss. Vi lastade ur bilen med våra saker och packade bussen med myggnäten och böcker. Vi började åka mot Jaffna mitt i skogen, nu började vi se de väldigt fattiga husen gjorda på lera och kobajs m.m genom buss rutorna såg vi bara massa åker och lera,dåliga vägar och fattigdom. Efter en hel del missuppfattning så kom även en munk som skulle visa oss vägen till en väldigt fattig by som låg mitt ute i skogen. Munken berättade att denna byn bestod innan kriget bröt ut utav mer än ca 300 familjer men de tamilska tigrarna hade mördat många på olika vis som munken berättade(välidigt berörande och hemskt!) och idag är det bara 42 familjer kvar. och där finns många familjer där familjen har blivit barnlösa och flyttat härifrån och där barn har blivit föräldra lösa! Tänk de är helt sjuk hemskt, munken berättade även hur han och hans folk gömde sig i skogen på nätterna för tigrarna, och hur de led.. Att under kriget åt de inte på dagar, militäen hade ”bombat” ner mat oftast på natten från helikoptrar högt uppe i luften, där maten hade hamnat i vatten och blivit förstört. Munken berättade även att de skulle flytta hit fattiga människor från huvudstaden och ge dem hem här så befolkningen ökar här. när vi åkte förbi lerhusen m.m la ja märke till att alla hus hade fina takpannor så jag frågade varför de hade fina takpannor men inte likafint hus, då berättade munken att invånarna hade fått takpannorna av staten, staten hade även satt ut stora tankar med rent vatten åt dem vid huvudleden som fylldes på med vatten varje dag med en tankbil. Vi anlände till en väldigt fattigt tempel där ca 50 familjer från 2 byar hade samlats. Man såg på dem hur fattiga dem var och man kände lukten av både kiss och svett. Men ändå hade dem tagit på sig sina finaste kläder dem hade. Vi blev bjudna på fika och samtidgt berättade munken för dem varför vi var där, sen berättade min mamma för dem vad jag hade gjort och hur jag hade samlat i hop dessa pengarna osv. hon fick översätta åt mig, då folket här pratar annorlunda singhalesiska. Sedan tackade byns herre eller vad man ska kalla honom för oss för det vi gör och sa att ” vi önskar vi kunde tacka er på något annat vis, men vi ber för er att ni lever ett fint liv och tackar er med det vi har(fika)” Vi började dela ut de 50nät till de 50 familjer som hade samlats, det hade kommit andra familjer också som inte tiggde men också önskade att de fick nät. När vi hade delat ut alla myggnät delade vi ut skolväskor till mammorna som va fattigast som de skulle ge till sina barn som gick i skolan just när vi var där. 

Sedan fick alla barn lite godis och varsin skrivbok. Denna donationen var verkligen bra, dessa familjer bor i jätte små hyddor de har knappt mat och får knappt sömn då de vaktar sin mark från elefanter som snor deras skörd. När vi åkte därifrån kände vi oss duktiga som hjälpt dessa mycket fattiga personer! Vi åkte runt lite i gen i stan och tittade sen åkte vi hem till mammas vän igen och packade in våra sakor och nu är vi påväg hem till Marawilla och i natt sover dom utan myggbet och vi sover där vi började i natt bland myggor. hehe! Men det gör inget, för vi sover inte här varje dag, myggorna kan få smaka lite svenskt blod utav de dem får som inte är nersprutat utav myggspray. 
Varje dag åker vi buss mer än vi är vakna. Det blir minst 5h:s resa varje dag med bussen, och oftast är hela bussen propfull med saker. Jag har börjat bli förkyld av alla Ac men annars har jag det väldigt bra, det är väldigt spännande och min dröm går i uppfyllelse att se dem jag har slitit för i ögonen och att få höra deras röster. Vi äter knappt något för de är alldels för pressat med tid och sover knappt ordentligt men det kvittar, vi gör en helt otrolig grej. Jag är mycket mycket tacksam över att ha fått denna äran att göra detta. Jag har vuxit på alla möjliga vis utav detta och önskar att många har fått insparation och hjälper dem de kan.
Godnatt!